Jag hade tänkt presentera mina katter i en egen tråd med rubriken "
Sängbilder på min nya sambo" eller nåt sånt. Tror ni att Holger hade satt i halsen när han sett rubriken?
Redan innan jag köpte gården så sa jag att om jag flyttar ut på landet så ska jag köpa katt. En katt som varje vår går ut och spöar grannens hund, vare sig det behövs eller inte.
Nu är det ju dock som så att grannens hundar (3 st) är alldeles underbara så jag hoppas att dom får vara i fred.
Och med en massa uthus så får man gnagare som husdjur, vare sig man vill eller inte så där fanns ytterligare en anledning att skaffa katt. Och jag som är allergisk mot hund men inte mot katt, så bra det passar då.
"J" berättade att hans sambo har toton i ett stall där det finns två stallkatter som ska bort. "
Hissen går inte ända upp på Gustaf" hette det. Det visade sig att Gustaf inte fattar att hästar är stora och tunga. Han kunde gå och lägga sig och sova mitt under en häst. Han kunde hoppa fram mitt framför en häst inne i ridhuset och skrämma både häst och ryttare.
Så dom stod nästan inför avlivning när "J" tipsade om dom. Jag åkte ut en kväll och träffade Gustaf. Kändes sisådär, han är långhårig och hade ruskigt skitig och tovig päls. Inte alls så där len och mjuk som man föreställer sig pälsen på en katt. Han hade till och med tovor under buken som jag fick lov att klippa bort med sax. Dom bestod nämligen av fasttorkad hästskit!
Nästa kväll åkte jag ut och fick träffa Lilleman. Samma sak där med pälsen. Dessutom med en redig skada på svansen, klämd eller slagsmålsskada.
Allmänt misskötta, ingen i stallet brydde sig om dom. Ex vis hade jag med mig lite våtfoder ut. Det var första maten på tre dygn! Och båda luktade kraftigt av stall!
Stackars katter!
Men det slutade med att dom hamnade i min bil på väg till sitt nya hem i alla fall. Ingen kattbur hade jag och dom var ju oroliga i bilen. Helt plötsligt klättrade Lilleman upp i mitt knä och skulle titta ut genom vänsterrutan. Detta gjorde han mitt uppe på höga bron över ån på Västerleden i rusningstrafiken och då passade han på att trampa på båda knapparna till fönsterhissarna så att dom började åka ner mitt i alltihop. Vilken cirkus!
Båda är hankatter och har bott ihop hela livet. Båda fyller fem i maj.
Första veckan fick dom hålla sig inomhus så att dom skulle lära sig var dom bor, var det finns mat,
värme, kärlek och omtanke.
Efter den veckan var pälsen bra på dom. Jag ville inte tvätta dom det första jag gjorde, det var stor omställning för dom i alla fall men det löste dom själva när dom fick ett ställe som var rent att bo på.
Eller "rent"? Det är ju mitt ställe men det är ju i alla fall renare än stallet var.
Hursom så tog jag sen ut på en promenad runt tomten så att dom skulle få lära sig var dom bor. Det fungerade på Gustaf, han gör utflykter i kohagen men håller sig i övrigt hemma.
Det fungerade inte på Lilleman som ganska snart var hos grannkatten och fick däng ordentligt. Trebent pga bitskador var resultatet. Veterinärbesök och medicinering.
"
Jaha, vill du ha medicinen som piller, vätska eller salva?" frågade veterinären.
"
Vilken är lättast att ge katten?" frågade jag.
"Det är salvan, den smakar hallon" sa hon.
"Bra, den tar jag eftersom den smakar gott men vad ska vi då ge till katten?" svarade jag.
Nu är han bra igen men har alltså gjort husse förtvivlad idag. Se mer i "kallt-tråden" som Joe länkade till här ovan.
Gustaf sover i soffan eller under soffbordet men Lilleman kommer nästan alltid och lägger sig i min säng bredvid mig.
Ett par gånger har han inte kommit när jag har släckt ljuset. Då har jag jamat ett par gånger och då kommer han trippandes och hoppar upp bredvid.
Dom får torrfoder för det mesta men ibland får dom lite våtfoder för att "lyxa till det" lite grann. Då brukar jag ta två kaffefat och "klappra" dom lite grann mot varann. Det har medfört att dom har lärt sig att porslinsljudet betyder våtfoder så nu kommer dom sättandes med en hiskelig fart så fort jag diskar.
Idag är dom trygga i att bo hos mig och har det mycket bra.
Det finns massor mer att berätta men inte idag. Avslutar med ett par foton.
Vi kan börja med en dålig bild på en gäspande Lilleman.
Gustaf klättrar på stegen som står uppställd mot fasaden. Det var en regnig dag och den fege Gustaf ville in så han klättrade upp utanför köket (som är på andra våningen!) och skrek för att han ville in.
Gustaf tycker om ost!
Lilleman är ännu värre. Husses mat är bäst! Han böjde sig fram mot ett mjölkpaket och jag snärtade honom lite försiktigt (inte hårt) med en penna på nosen eftersom han inte ska äta från matbordet. Men han fortsatte framåt så jag snärtade igen. Och igen. Och igen. Till slut smattrade det hela tiden på nosen på honom och han fällde öronen bakåt och fortsatte framåt mot mjölkpaketet. Han är extremt matdriven!
Lilleman som undrar om kameran går att äta?
Gustaf ute i snön.
Nåja, Gustaf har ju i alla fall fattat att när det blåser så söker man
skydd hos en Mercedes.
Utsträckt Lilleman!
Det här var roligt! En tetrapack med kattmat tömdes. När dom ätit alltihop gav jag förpackningen till Lilleman som skulle tömma alltihop. Efter att ha slickat ut allt han kunde så stack han in tassen, skrapade, tog ut och slickade av tassen. Han hade att göra halva kvällen med det där illaluktande eländet.
Bäst var när han hade stuckit in nosen i förpackningen, reste sig upp och förpackningen satt kvar på huvudet när han började titta sig omkring. Undrade säkert varför det blev så mörkt.
Och så avslutar vi med Lilleman till vänster och Gustaf till höger.